maskinen in the remaking

http://soundcloud.com/toschh-in-the-mix/maskinen-segertaget-toschh-in-the-mix

Alltså. Maskinen är bra fast deras "segertåget" är gaanska gammal men denna remix av Toschh In The Mix är sjukt bra, ärligt talat! Har lyssnat på den under många fester under 2011 då tempot/rytmen är så himla najs, och nu dök den upp på min spotify under shuffle-mode och påminde mig om hur bra den är. Lyssna och dela!


orka att jag inte kan länka!!! har nog någon fel inställning någonstans..

FYF*N!

3-årige Bastien dödades i tvättmaskinen – Metro

This breaks my heart! HUR kan en far, eller överhuvudtaget en människa, göra så här mot ett litet barn? Det är helt oförståeligt för mig. Något seriöst fel i hjärnan är den enda förklaringen, inte ursäkt - förklaring!, som jag kan se i detta fall.
Naturkatastrofer, sjukdomar, fattigdom och andra olyckor i världen är förfärliga och hjärtslitande men detta som är en medveten direkt handling utförd av en människa mot sitt barn är i en klass för sig (negativt betonat)! Det är hjärtslitande och själslitande och det gör mig rädd! Riktigt rädd för att människor kan begå såna handlingar och rädd/orolig för vart männskligheten är påväg. Andra fall av tortyr, massaker och all sorts plågeri (genom vår historia finns många exempel) utförd av en vuxen människa som är medveten om sina handlingar är något av det värsta i vår värld enligt mig. Varför skapa mer smärta och sorg med egna händer och ur egen tanke än det som finns överallt som är utom vår kontroll? Men en del människor är det helt enkelt något fel på, det har troligen med arv och miljö att göra, och det ger en känsla av hopplöshet när det inträffade har skett och när man inser att det finns fler såna människor runt om i vår värld. Man blir rädd och fruktansvärt trött men man får aldrig sluta tro, för det finns (som tur är) inte enbart hemska människor där ute men även underbara - show youself golden-hearted people!

stormsöndag

Tänka sig att det redan är onsdag... Snart helg (igen) då alltså!

I söndes var det stormvarning i södra Sverige. En del människor tar sånt här väldigt seriöst och håller sig inomhus (jag tillhör inte denna kategori) medan andra tycker att det "bara blåser lite". I söndes gjorde det mer än "bara blåste lite"! Egentligen förstår nog inte många hur allvarligt det egentligen kan bli med såna mäktiga vindar. Bara tanken på att ens hus, hela byggnader, fordon och gigantiska träd skulle kunna blåsa bort är skrämmande (även om det inte riktigt var SÅ starka vindar i söndes här i Skåne) och efter att ha envist gett sig ut i stormen, suttit i en busskur i en kolsvart omgivning och känt de starka vindarna, sett en robust lyftkran på 20m höjd ändra riktning pågrundav de kraftiga vindarna och åkt buss som gungat värre än en gummibåt i det mest populära surfarområdet Down Under så kan jag påstå att jag hyser en viss respekt för detta med väder och vind. Jag kände mig en aning dum som gav mig ut i stormen självmant men jag hade bestämt mig och är man kär så är man...

saturday mysterious green

Jag vet att jag sagt att jag skulle "spara" mig ett litet tag när det gäller festandet MEN i lördeskväll blev jag så sinnessjukt rastlöst. Jag ville ut ur huset och känna puls. Jag ville vara social. Jag ville dansa av mig. Efter att ha messat med fina Jenny drog jag in till stan vid elva och vi drog till Bånken. 20+ och trångt! Men vi dansade loss så gott det gick. Wiggle wiggle wiggle wiggle wiggle wiggle

Jag skrev för ett par dagar sen att jag skulle lägga ut bilder på speciella sminkningar så detta var min sminkning som jag lekte med i lördes. Mysterious green tänker jag kalla den. Jag skuggade ögonen med fyra olika gröna nyanser ögonskugga, hade flytande blå glittrig eyeliner precis i ögats innervrå och sedan mascara as always. Jag har jobbat på bilderna en del, hoppas det ser snyggt ut!

where ever in the world you'll go there'll be a place in my heart for you

ÄNTLIGEN! Nu orkar min lilla sjukling till vän träffa mig. Hon har varit borta i ungefär 5 veckor, närmare bestämt i USA för en rundresa över hela kontinenten. Vi har känt varandra i sju år, och är väldigt nära vänner, och aldrig varit ifrån varandra såhär länge och under tiden har vi inte snackat överhuvudtaget. Men nu äntligen är jag välkommmen att springa över till henne och ivrigt rota i hennes resväskor för att se allt snyggt hon shoppat och sedan sätta mig ner och lyssna på alla hennes historier från den senaste månaden. Det går inte förklara hur mycket jag längtat! Men istället för att sitta här och skriva om detta som om jag vore en 5 åring och det bara var sekunder till tomten ska knacka på dörren så tänker jag slänga upp en bild. En uråldrig bild dagen till ära.


----------------------------------------- 2007 -------------------------------------------

torsdag

House of Bagels med finast idag. Hon åt sin middag och sedan drack vi ett x antal omgångar té och svullade oss med årets första lussekatter (plockade givetvis bort alla väl gömda russin... ondska). Sedan kom lilla Sandra och joinade oss. Mysigt som vanligt även om vi saknade en bit av pusslet som stannat hemma eftersom hon inte mådde bra.

Vi diskuterade nyår. Nyårsafton ger mig alltid en sån ångest! Det blir aldrig som jag tänkt mig, kanske beror på för höga förväntningar? Jag har testat finmiddag med dans och fest i lokal, jag har testat mysig middag med brädspel och kareoke med några få närstående, jag har testat hemmafest med dricka och fyrverkerier, jag har testat liten sammankomst med ännu färre personer som innehöll kortspel och en härlig tolvslagetkyss. Jag har testat allt. Förutom en resa till en pulserande storstad eller en romantisk exotisk strand, men dit kommer jag. Om några år!
Men hur blir det i år? Antagligen bullshit..

En mycket bra torsdag, och nu är helgen här! ;*


bilden är ifrån onsdagskväll... Då var det [tamtamtam drumroll] fotbollsmatch på tv med älskling som gällde... the things you do for love ;)

snilleblixt!

När jag stod där framför spegeln, stressad för att hinna med bussen, och med sminkborsten i högsta hugg snabbt svepandes först över paletten och sedan mina ögonlock fick jag en snilleblixt. Varför inte lägga ut bilder på mina sminkningar här på min blogg? Så bloggen får någon sorts fokus och inte förblir flummig - likt så mycket annat i mitt liv.
Jag brukar få kommentarer för mina sminkningar (även om det var ett tag sedan nu) och makeup är något jag verkligen tycker om att hålla på med. Det är kreativt och man blir ju om något snyggare! ;) Så varför inte dela med mig? Jag blev väldigt nöjd över min snilleblixt, faktiskt.

Lägger därför upp två bilder (något gamla) på två olika makeups.
Den ena är från en utekväll i september. Rosa skimmer, ljust inifrån och mörkare utåt.
..och den andra är en sminkning som jag hade på 3:3 förra året då temat var Into the Wild och jag skulle föreställa en tropisk fågel. Jag använde eyeliner och teatersmink för att få färgerna (gul, grön, blå) att smälta ihop.
Jag hoppas ni kan urskilja vilken som är vilken...




Nästa steg kan ju var att ta bättre bilder, men man ska ju börja någonstans?

BREAKING DAWN part 1

Såg Breaking Dawn - part 1 i söndes med en cooling som hatar twilight-filmerna och en sötsak som kanske så småningom också kommer börja ogilla dem om inte den förstnämnda är tyst om det och alla "eye opening fact".

Jag såg den och har inte riktigt kunnat glömma den.
Jag var glad över att det hände lite mer men, fortfarande, det är en väldigt överdramatisk film baserad på ett par böcker av en kvinna som törstar efter dramatik, odödlig kärlek och annat omännskligt bortom vår värld. Där har ni det, det kan alltså bli en bra historia. Och egentligen är det nog det men all drama sätter lite stopp för det för mig för jag är trots allt inte 14 år längre och är trots allt inte mättad på mitt eget liv vilket skulle innebära att jag sökte spänning på annat håll - i Breaking Dawn.

Jag börjar nu i denna film se kärleken mellan Edward och Bella och jag har verkligen inget emot det övernaturliga (vampyrer och varulvar) utan det tycker jag om att se på film. Men jag kan inte riktigt få grepp om det överdramatiska om att Bellas liv är i fara hela tiden. Jag kan heller inte få grepp om triangelkärleksdramat som pågår. Jag blev väldigt äcklad av en magrad blodig Bella som fött barn, ligger död och Edward ger hjärtmassage - det var knappt att jag klarade av det. Jag kunde inte se sorgen över en förlorad kärlek eller det magiska med ett nytt liv, det var bara bisarrt.

Trots allt ska jag se nästa film (sista delen nämligen) och då kommer det nog hända ännu mer nytt och det kan bli spännande intriger och meningsfulla intressanta händelser då ingen längre har möjligheten att gå runt och oroa sig för Bellas ömtåliga liv.

Jag står alltså inte ut med filmerna men ändå måste jag följa seiren, och ändå skriver jag inlägg om "skiten" på min blogg (och då är det "inlägg" i plural). Man kanske kan säga att det är som någon sorts drog?





Detta var i söndes, som sagt. Efter det har jag jobbat, träffat älsklingen och skypat med en saknad vän borta i USA. Imorgon blir det (förhoppningsvis) fika med en pratglad finis, en studsig liten sötnos och en nyhemkommen och saknad snygging. På fredag blir det troligen en dejt med min s.k. playmate och samma nyhemkommna snygging. Can't wait!

värderingar om vänskap

Läste precis ett inlägg som fick mig att tänka lite. På det här med vänner och vad de innebär. Att stå mellan kärleken och vänskapen. På värderingar.
So lets go...

Jag gör i princip allt för mina närmsta vänner. Det handlar om ständiga självuppoffringar men också om nästan likväl ständiga sårade känslor då jag gång på gång blir påmind om att jag helt enkelt bryr mig mer om mina vänner, att de betyder mer för mig än vad jag gör för dem. Till exempel, Jag har alltid varit den tjejen som gjort allt i min makt för att mina vänner inte ska känna sig bortglämda, ouppskattade eller att de kommer i andra hand, detta är inte det lättaste och jag har säkert misslyckats och gjort fel ett antal gånger. Jag har alltid intalat mig själv att vem jag än får känslor för så ska jag inte försumma mina vänner (jag har läst lite för många tjejtidningar/tjejartiklar/tjejböcker i mina unga år kanske?) Därför är det en kamp när det kommer till boyfriend vs friend. Varenda gång hade jag valt mina vänner, för det är den värdering jag har. Även om mitt hjärta hade krossats då jag inte fått vara med min kärlek och av den anledning att de flesta av mina vänner inte hade gjort samma sak. Hypotetiskt sätt. Jag hade aldrig begärt något sånt och å andra sidan vad är det för kompis/pojkvän som ber en välja? Och med tanke på att mina vänner är förnuftiga och underbara och min pojkvän fantastisk så kommer jag förhoppningsvis aldrig hammna i denna situation.

Om jag hade behandlat mina vänner (inte varenda en) som de behandlar mig hade jag varit självisk och nonchalant. Men jag bryr mig för mycket om dem och alla har vi brister - ingen är perfekt, och det kräver jag inte heller. Jag själv är långt ifrån perfekt.

Det beteende som jag skrivit om gäller såklart inte alla mina vänner. Det finns de som hör av sig, håller vid sitt ord, bryr sig och också (likt mig) inte tar sina vänner förgivet. För ingen gillar väl känslan av att bli tagen förgivet? vara ouppskattad? bli försummad? och att anstränga sig för ingenting? När det händer mig av mina vänner blir jag sårad. Jag skulle kunna sluta anstränga mig och skita i vilket, men de betyder för mycket för mig och jag förlåter dem för det är så vänner gör. Men det finns en gräns. Jag tänker inte för alltid ligga på marken och kräla efter en viss vän som bara sprider tomma ord omkring sig och knappast bryr sig. Men när hon väl bestämt sig för att bete sig som en äkta vän, eller bara själv behöver en äkta vän, då kommer jag finnas där.

Nu kanske allt detta låter lite (läs: ganska) larvigt och töntigt men vad jag vill säga är att mina närmsta vänner betyder oerhört mycket för mig. Jag gör allt för dem och det gör ont när jag inte träffar dem så ofta (till exempel för att de bosatt sig i USA bland annat...) eller när de sviker (det är sällan så allvarligt som det låter, men jag tar åt mig då det faktiskt känns).. Jag inser att i framtiden (när vi blir äldre, "stadgar oss" osv) kommer alla vara i par, så att säga, men ändå: vänner är ens familj som man valt själv. Och jag hoppas att mina vänner trots allt kommer ha tid för mig i sina liv såsom jag kommer ta mig tid för dem. Det är det som skrämmer mig: att vi växer upp och skiljs åt.

Tro nu inte att jag inte är en romantiker, för det är jag. Big time. Jag förstår den starka oudvikliga kärleken, eller kanske inte förstår den men jag har upplevt den. När mina känslor har väckts för någon speciell kämpar jag för honom, för oss. Ett förhållande kan fungera så länge det finns känslor så jag är inte den som släpper taget i första hand. Å inte i andra, tredje eller ens tioende hand. Jag kan också påstå att min älskling betyder allt för mig, kan inte andas utan honom och allt det där som jag känner. Men jag försöker till maximum att behålla fokus och inte släppa världen runt omkring mig, glömma mina vänner och inte se något annat än mig. honom. vi. Det är inte lätt för jag har aldrig varit så här kär tidigare.

Detta inlägg handlar främst om vänskap, och inte om kärlek så ska inte tappa den röda tråden. Men vill tillägga att det finns ju de som blir blinda av kärleken. Det kanske nästa inlägg ska handla om...?!

Så jag hade inte kunnat leva utan honom men verkligen inte utan mina vänner heller. En del av mina vänner hade jag kunnat flytta för eller vad som helst. Gå genom eld och genom vatten. Jag har vänner av alla sorter (om man nu kan uttrycka det så..) som alla betyder lika mycket. Som jag älskar på grund av olika anledningar. De som jag kan prata med, de som får mig att skratta, de som alltid finns där, de som jag är trygg med, de som jag delar intressen med, de som har äventyrslystnad och mycket annat.

Jag tycker helt enkelt att vänner och vänskap, överlag, är en av de saker i vardagslivet som lätt tas förgivet, för de riktiga vännerna finns ju alltid där. En av de saker som inte uppskattas som det borde. En av de saker som på något sätt inte blir prisade som det förtjänar. Samma gäller familjen. Samma gäller hälsan. Samma gäller kunskapen. och annat. Vi har det, vi älskar det, vi uppskattar det, vi är lycklig av det. Det sägs inte men vi vet det. Det kanske är det som är poängen: vi bara vet att det är så, så vi behöver varken visa eller säga det. Annat är det i en relation mellan två människor som är kära i varandra där vi måste vårda och bevisa vår kärlek både dag och natt, både nu och då, både för honom/henne och alla.

VIMMELFOTO 111119

le grande finale

http://www.youtube.com/watch?v=uycOpnYnd5g

försöker länka från youtube, går inte bra...

Den här helgen har varit helt amazing och awesome! Så jag tänker avsluta helgen på det bästaste av sätt: fika på omtalade House of Bagels och se den omtalade Breaking Dawn - part 1 på bio med Jenny och Bobbi. Happyface!

queen on the dancefloor

lördag

Vi började kvällen i Åhus hos en kompiskompis för att förfesta. Som omväxling så drack alla på egen hand och vi spelade inga suparspel men det var trevligt ändå eftersom alla var så sociala. Eftersom vi saknade musik och MTV bara hade seirer så slutade det med att vi satte igång RIX FM, som faktiskt lyckades pricka in en del partylåtar.
Framåt kvällen började vi ändå spela, det blev "Jag-har-aldrig". Jag drack på som vanligt och eftersom det var en del nya människor så blev det intressant för en gång skull. Helt plötsligt så skulle bussen gå om 10 minuter så vi som skulle med den fick bråttom.
Väl i stan drog vi till Hessle för att shota. När jag sedan stod utanför och väntade på mina vänner kom det fram en kille till mig som ville leka en sorts gissningslek. "Var är jag ifrån?", "Vad heter jag?" "Hur gammal är jag?". Han hette alltså Bernt...
Jag och tjejerna drog vidare till Depå, ungefär det enda utestället som man kan dra till om man inte fyllt 20 ännu. Inne på Depå var det jävligt bra musik så jag och Fanny dansade loss hela kvällen. Det kryllade dock av fejkade människor som smygit sig in på minst lika fejkade leg, vilket stör mig! Efter årsskiftet är det jag som inte går ut på ställen där det vimlar av massa 93or eller 94or.
Jag och Fanny köpte cider och satte oss ett litet ögonblick. Mannen som satt i samma bås som oss fick äran att ta ett foto åt oss. Eftersom han var satt ensam tyckte vi synd om honom och började prata med honom. Han var från Grekland och kunde ingen svenska och väldigt lite engelska men vi drog upp honom på dansgolvet bara för att man inte kan sitta ensam på en nattklubb. Vi stod med honom en stund men sen skulle vi vidare och när hans lille vän dök upp vid hans sida tänkte vi att det var dags. Det slutade med att mannen följde efter oss resten av kvällen, stod på ett litet avstånd men befann sig där. Är man trevlig så har man alltså en stalker för resten av kvällen. Vad har vi lärt oss här?
Vid tre lämnade vi besviket nattklubben, vi hade gärna kunnat festa hela natten och morgonen och började precis känna den eftersträvade buzzen.

Det var så roligt som det kan vara när man drar ut i Kristianstad, där alla är buksvågrar och buksystrar. Nästa gång blir det Malmö.

Det blev den svarta kjolen med dragkedja och den mörkblå tröjan över. Sotade ögon, ofcourse.

crazy stupid love love love love love

Såg denna film Crazy Stupid Love http://www.youtube.com/watch?v=eK68Y3oMEk8 i fredes med Älsklingen.
Velat se den hur länge som helst och den är verkligen så bra som alla säger. Den hade en fin tvist också så den var inte lika förutsägbar som andra överromantiska filmer. Den var varm, kul och lite galen - precis som det ska vara.

Personligen älskar jag hur tjejen lyckas "snärja" den lösaktiga killen som förändras på grund av kärleken från player till förhållandetypen. Wonder why I think so... ;)

flashing five

Efter jobbet träffade jag H. och vi pratade om sisådär allt möjligt och drack välgjorda chokladlyxshakes från MAX, muuums...

Framåt kvällen (uttråkad men full av energi) blev jag bara tvungen att smygbörja peppandet på riktigt inför lördagens festligheter så provade olika outfits. Letade långt in i garderoben, bildligt talat, för att hitta något jag inte använt på år och dar för jag är sugen på att ha något annorlunda än tajt snygg klänning och öppet slappt linne med sexig kjol.

Delar såklart med mig av några av de olika outfit jag lekte med i en "fin" bildsammansättning av något slag...
Jag är medveten om att ni har ögon men jag tänker beskriva ändå; 1an är en silvrig paljettaktig topp med utsvängd svart kjol och skärp i midjan, ääälskar ryggen. 2an är samma pajett-"topp", med transperant skjorta över, ingen urringning alls utan väldigt hög (?) vid halsen kommer väl kvävas långsamt. 3an är klart en favorit - ett ofta använt långt linne, med oversize kavaj över. 4an är ett turkostlinne med lite "glitter" högst upp och en öppning i ryggen. 5an är tajt kjol med dragkedja och en tröja (?), typ slapp, oversize, kort på längden med små leopardfläckar på som mönster..

VAMPYRHYSTERI

Tvingar mig själv till att skriva ett blogginlägg...

Igår träffade jag Jenny och Bobbi. Det blev fika (som vanligt), Bobbi hade beslutångest och trilskades som en 5åring (som vanligt), men det var mysigt och roligt (som vanligt) och den här gången hade jag dragit med mig mah boyfriend (inte som vanligt). Efter fikan blev det en runda hem till mig för käk och film.
Eftersom jag, Jenny och Bobbi ska se Breaking Dawn - part 1 på bio denna söndag så tänkte vi friska upp vårt minne med Eclipse. Något Älsk och Bobbi ljudligt protesterade mot (med all rätt..)

Denna film, Eclipse, (eller för all del hela Twilight sagan) är faktiskt riktigt löjlig. Filmerna är ju baserade på böcker och handlingen verkar mer eller mindre vara skriven av en 14årig kär-i-kärlek tjej. Denna saga påstås handla om äkta och evig kärlek, den är så romantisk och kärleken är det viktigaste av allt. Jag är faktiskt en romantiker; jag tror på äkta kärlek till EN person som man kämpar för, finns det kärlek så finns det hopp. Men i denna löjliga och långtråkiga saga är Bella kär i BÅDE Jacob OCH Edward! Det kallar jag inte äkta kärlek och det är fullkomligt oromantiskt. Egentligen har hon nog bara förvirrat sig själv i sina egna komplicerade och kåta känslor. Jag tror att hon verkligen älskar sin vampyrpojkvän och har starka vänskapskänslor för Jacob men då hon är helt tänd på Jacobs vältränade kropp (mhmmm..) och att han läkte hennes sår efter Edwards svek så förväxlar hon dessa känslor som "kärlekskänslor". Jag tror att det andra alternativet skulle kunna vara att Bella egentligen älskar och är kär i Jacob då han får henne att skratta och allt det där som en del faller för vilket väckte känslor hos henne men hon har svårt att släppa Edward som hon känner dragning till eftersom han är en vampyr - de är ju uppenbarligen inbjudande och attraherande. Behöver jag ens skriva om hur långtråkiga filmerna är och att det är svårt att skilja de åt då det bara händer samma sak om och om igen?

I Eclipse förlovar sig Bella och Edward med varandra, Bella kysser Jacob, hon älskar båda men hon älskar Edward MER(???). Hade det varit min pojkvän som kysst en annan tjej och sedan sa "jag älskar henne. men jag älskar dig mer. vill du gifta dig med mig?" då hade han fått nöja sig med sitt andrahandsval för jag hade bett honom att dra åt helvete. Visst att jag hade varit "nummer 1" men det ska fan inte ens finnas en tvåa! Inte i min verklighet...

En annan sak som jag tänkt på när det gäller vampyrer, som är värsta heta blodsugande sexsymbolerna, är hur det faktiskt funkar när de har sex. Med tanke på att vampyrer saknar blodflöde av alla slag så är stånd helt omöjligt att uppnå. Värt att tänka på... Att vampyrer sen är iskalla är också ett minus kan jag tänka mig, så varifrån kommer det att vampyrsex är hett? Det lär vara stelt, kallt och slappt(?), kan jämföras med nekrofili.. Å andra sidan så existerar ju inte vampyrer. Och dagens människor är inte riktigt kloka som åtrår det jag precis beskrev.

jag var tvungen att ventilera mina tankar kring denna hysteri kring Twilight-filmerna och den mainstreama förkärleken till vampyrer som pågår vilken märks i dessa dagar. Missförstå mig inte; förrut var jag väldigt fascinerad av vampyrer men så började hysterin och vampyrer förlöjligades, i mina ögon iallafall. Ska bli spännande att se Breaking Dawn dock då det faktiskt kommer (ÄNTLIGEN!) hända något! Bobbi kommer dock inte gilla det, han kommer bli lite ytterligare plågad på söndag med en överdos av överdriven kärlek, intriger och tonårsnonsens.. mohaha.

Jag kanske borde bli filmrecensent? Kommentera, analysera och förmedla sina åsikter om det viktiga här i livet; filmer!



Idag har jag jobbat hela dagen (och gått runt och varit jättekär!) efter 5 timmars sömn så är rätt slutkörd men jag ska träna ikväll och längta till imorgon. Mys och prat med H. då!

;*

monday shining

Idag är det i princip en helt vanlig måndag.

Ringde min man och pratade med honom en stund, kändes bra!
Solen skiner så jag tog en promenad i det fina höstvädret.
Ikväll blir det arbete (FINALLY!) 15.40-00.55

Alltså en helt vanlig måndag.

DRÖMMARNAS STAD

Helsingborg är länge varit min framtida hemstad (vi snackar avlägsen framtid) men nu börjar jag känna lite starkare för Göteborg som också alltid varit en favorit. Det finns helt enkelt fler fördelar till att bosätta sig där såsmåningom än att flytta till Helsingborg. Jag kan nämna några av anledningarna till att jag funderar på just dessa två storstäder; för det första så är göteborgarna överlag trevligare än helsingborgarna, båda är vackra städer vid havet - hbg har å ena sidan en underbar strandpromenad. Det är iallafall de två "borgen" i mitt hjärta som gäller! Kommer inte orka med att bo i en "håla" som Kristianstad där alla känner alla i resten av mitt liv. Jag måste få komma ut i världen (eh ah sverige..?) och skapa eget! Men det är som sagt en avlägsen framtid. Jag kommer inte flytta någonstans inom det närmsta året, jag har andra planer som ska utföras först ;)
Under tiden ska jag besöka Göteborg årligen, as always, och kanske tillochmed lite oftare då Petra, en av mina närmsta vänner, planerar på att flytta dit inom kort. Även Helsingborg ska fortsätta besökas under tiden av flera anledning; Väla, polaren Bobbi, fest och annat..


hursom, I'm gonna keep on dreaming! ... för now ;)

hängiven bloggläsare, hängiven bloggare?

För tillfället följer jag sju bloggar, och då är inte några kändisbloggare inräknade utan det är endast mina vänner. Jag har personligen startat några bloggar men jag lyckas alltid glömma bort lösenord och användarnamn. Jag har aldrig tid. Ingen läser bloggen ändå. Däremot tycker jag om att skriva så bloggande borde inte vara ett problem så här sitter jag och försöker mig på bloggande ännu en gång. Why not give it a shot?! again...


Andra vita helgen i rad, men nästa helg ska det bli ändring för det är inte friskt att vara så här rastlöst!