Hur awesome, uppriktigt och fullkomligt rätt är inte detta citat? Citatet är taget från en annan blogg och syftar på en 14årig tjej som på Facebook lagt upp bilder på sig själv med urringningar och sökt uppmärksamhet, så att säga. Jag har stjärnat namnen då jag inte har en positiv inställning till att s.k. hänga ut andra personer på internet och tänker därför inte heller skriva bloggarens namn.
Anledningen till att jag tycker att citatet är klockrent är att jag helt håller med om att 14åringar inte ska visa upp sig på det sättet, mestadels för att deras kroppar inte ens är färdig utvecklade - knappt halvvägs. Fast jag minns hur det var att vara 14 år. Mer eller mindre så hade man fått bröst och tyckte det var världens grej, man inser dock inte hur mycket mer man kommer utvecklas. De inser inte att de är långt ifrån färdiga, både kroppsmässigt och intellektuellt. Mitt tips är att de borde lugna sig, andas och inte ha så himla bråttom med att växa upp. Fast något sånt kan man inte kräva av en labil-finna-sin-egen-väg-rebellisk-tonåring. Jag blir en smula orolig för deras del men mest så känner jag att de får göra vad de vill men jag kommer stå uppgivet, nästintill obrydd, och skaka på huvudet över alla dessa små-vuxna-tonåringar. Hälften barn, hälften vuxen - en blandning som min mamma alltid brukar säga.
Amanda Persson i Idol 2011 (bilden nedan) hade under en låt en guldig fodrall-klänning (bilden nedan) på sig. Hon är väl sisådär 15 år. Jag ville verkligen inte SE henne i en tajt, kort, figursydd klänning på scen så där. Hade det varit min lillasyster eller dotter (hypotetiskt) så hade jag velat täcka över henne, eller be henne ta på sig iallafall ett par strumpbyxor. Jag ser nämligen nästintill ett barn, inte en vuxen kvinna, som visar upp sin kropp på ett enligt mig olämpligt sätt. Klart att tjejen får ha på sig vad än hon vill ha, men ändå, inom rimliga gränser kanske? Just a thought. Sen tänker jag inte ens kommentera frisyren som stackaren blivit pålurad av styling-people.
För övrigt stör jag mig på 14-,15-,16- och en del 17åringar som har såå många hela-mitt-liv-är-förstört-och-hela-världen-går-under-problem, vilket de gärna delar med sig av till just hela världen (vi - världen - måste ju få veta att vår verklighet kommer raseras) på till exempel resecentrum. "COME ON!!! HUR ILLA ÄR DET?! EGENTLIGEN??.. fuck..." Men va fan, jag har också varit i den åldern (TUR ATT DEN ÄR FÖRBI). Alla går igenom det, det är ett oundvikligt stadie, men jag hoppas verkligen att man fått något vettigt sunt förnuft ur det för annars är/var det mycket värdefull tid som spenderades på att oroa sig, vara ledsen och bli arg över diverse obetydliga saker. Lycka till, alla blivande vuxna!
Jag fyller 20 år om lite mindre än två månader. Det betyder att jag inte kommer vara tonåring längre! Tänka sig... Det ska bli underbart då jag faktiskt såvitt jag vet är rätt mogen mentalt nu så nu får alla i min omgivning också veta det och personligen tar jag ett kliv och växer som person. Men om jag skulle omformulera det till att jag blir vuxen om mindre än två månader så vill jag antagligen frysa tiden, bara en liten stund, och sedan hålla med hela min själ kvar i åldern som säger att jag inte behöver ta ansvar och att jag är tillåten att göra misstag. Å andra sidan har jag gått ut skolan så vad för obekymrat glidarliv finns det kvar? Nä, lika bra att omfamna det som kommer och bara njuta för än går jag inte mot altaret eller med en rullator.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar