När botten är nådd så finns det ju ingen annan väg än uppåt. Det känns ju bra att veta, lugnande och stärkande på ett sätt. Men gäller samma sak när man är på toppen? När allt är underbart och inte kan vara bättre, kan det bara plötsligt stöpa och falla rakt ner för att det inte finns någon annan väg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar