telepati. tankeläsare. kanalisering. parapsykologi. tankeöverföring.
Det hade underlättat så mycket om jag kunde läsa andra människors tankar, särskilt min älsklings tillexempel. Det är så mycket som blivit sagt och så mycket som blivit osagt. Hade jag kunnat läsa hans (eller någon annans, överhuvudtaget) tankar hade jag inte missuppfattat honom och vi hade förstått varandra på en gång istället för att genomgå en lång process som innebär letade efter det korrekta ordet, formulera sig tydligt och inte anta att den andra tolkar på samma sätt. Fast det hade såklart blivit tråkigt och väldigt tyst om jag var en tankeläsare, och sen så har jag dessutom en liten änsålänge outvecklad kärlek till diskussioner, åsikter och argumentering så då hade det nöjet försvunnit.
För övrigt anser jag att kommunikation är en väldigt viktig beståndsdel i samhället, mellan människor och i ett förhållande. Jag vet inte vilket av de tre nämnda som är svårast att ha en fungerande kommunikation mellan/med eller att sköta om, vårda och utvecklas överhuvudtaget.
Jag funderar: Är det fullkomligt galet att vara så lycklig att man blir rädd? Är det fullkomligt knasigt att vara så kär att man blir skrämd? Jag menar att kan man vara så lycklig och kär vilket gör att man oroar sig för att något ska förändra detta, att man är rädd för att mista sin kärlek och älskade, så att man beter sig helt fucked up och medvetet sätter käppar i hjulet? Jag skulle vilja säga att kärlek är skrämmande och underbart på samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar